Pride is still a protest

Pride är mer än en färgstark fest. För mig handlar Pride om synlighet, frihet, kärlek och rätten att kunna vara sig själv utan rädsla. Självklart får Pride vara storslaget och färgstarkt. Just att fira den man är kan vara kraftfullt. Men bakom flaggorna, musiken och festerna finns fortfarande anledningen till att Pride existerar.

För lika rättigheter och samhällelig acceptans är inte självklara. Framsteg har gjorts, även i Europa, men samtidigt utsätts LGBTQIA+-personer fortfarande för diskriminering, hat och lagstiftning som begränsar deras frihet.

Framsteg har gjorts, men berättelsen är inte slut

Det är viktigt att inte bara se på bakslag. Enligt Europeiska kommissionen har den samhälleliga acceptansen av LGBTQIA+-personer i EU ökat under de senaste åren. Fler människor är öppna med sin sexuella läggning, könsidentitet eller sina könskarakteristika.

Samtidigt visar samma europeiska undersökning en betydligt mindre lugnande sida. Mer än hälften av de tillfrågade LGBTQIA+-personerna uppgav att de hade utsatts för hatmotiverade trakasserier. Diskriminering och våld är också fortsatt verklighet, där transpersoner, icke-binära, könsdiversa och intersexpersoner enligt Europeiska kommissionen drabbas särskilt hårt.

För mig är det precis därför Pride fortfarande behövs. Framsteg är något att fira, men de är ingen anledning att låtsas att arbetet är färdigt.

I dussintals länder kan kärlek fortfarande vara straffbar

När man i Nederländerna ser ett Pride-evenemang är det lätt att tro att de viktigaste striderna redan är vunna. Globalt ser verkligheten mycket annorlunda ut.

Enligt aktuella uppgifter från Human Dignity Trust finns det 66 jurisdiktioner i världen där frivilliga sexuella relationer mellan personer av samma kön är straffbara. I tolv länder finns jurisdiktioner där dödsstraff tillämpas eller juridiskt är möjligt för detta.

Det här är inga historiska fotnoter. Det handlar om lagar som finns i dag och som påverkar hur människor lever, älskar och vågar eller inte vågar visa vilka de är.

Även vunna rättigheter kan börja ifrågasättas igen

Även i länder där homosexualitet inte är straffbar kan rättigheter och erkännande förändras. Under de senaste åren har det framför allt blivit tydligt när det gäller transpersoner.

I USA undertecknade president Donald Trump exempelvis i januari 2025 en presidentorder som instruerade den federala regeringen att behandla kön enbart som manligt eller kvinnligt och drog tillbaka tidigare federala LGBTQI+-åtgärder. Kort därefter följde även ett beslut om transpersoner i USA:s väpnade styrkor.

Den amerikanska regeringen motiverar sådana åtgärder bland annat med biologiskt kön, säkerhet och militär beredskap. Samtidigt får de direkta konsekvenser för hur transpersoner erkänns och behandlas av den federala regeringen. För mig visar det att rättigheter som människor trodde var stabilt förankrade åter kan bli föremål för politiska beslut.

Du behöver inte förstå en annan person för att unna den personen rättigheter

Det som kanske upptar mig mest är hur snabbt människor dömer någon vars liv de själva inte känner till.

Du behöver inte vara gay, lesbisk, bisexuell, transperson, icke-binär eller intersex för att förstå att någon vill kunna gå tryggt på gatan, älska sin partner eller leva som sig själv. Du behöver inte ha samma erfarenhet för att unna någon samma frihet.

För mig är det egentligen en väldigt enkel grund. Kärlek är inget hot. Någon annans identitet tar ingenting från din.

Varför synlighet spelar roll

Synlighet kan kännas självklar för någon som lever helt fritt och accepterat. Men för en person som fortfarande tvekar eller inte vågar vara öppen hemma, i skolan, på jobbet eller i sin egen omgivning kan synen av en hel gata full av människor som utan skam är sig själva betyda något helt annat.

Därför tycker jag att det är viktigt att Pride finns. Inte bara för dem som dansar längst fram, utan också för den som står vid sidan och kanske för första gången tänker: tydligen finns det plats även för mig.

Pride i min egen stad

Lördagen den 14 juni 2025 gick jag tillsammans med min partner i Eindhoven Pride Parade. Eindhoven Pride återvände i juni 2026 med Pride Parade och Pride Vibes Festival under temat United We Stand.

För mig är deltagandet inget marknadsföringstillfälle. Jag bor och arbetar i Eindhoven, är själv en del av queercommunityt och tycker att det är viktigt att vara en synlig del av den gemenskapen.

Den som vill blicka framåt mot nästa upplaga kan också läsa min blogg om Eindhoven Pride 2027.

Pride får vara en fest och samtidigt förbli en protest

Jag älskar Prides färgstarka energi. Flaggorna, musiken, kläderna, människorna och känslan av att en stad för en stund synligt säger: här får du vara den du är.

Men så länge människor fortfarande förföljs för vem de älskar, så länge LGBTQIA+-personer oproportionerligt ofta utsätts för hat och våld och så länge rättigheter åter kan begränsas, är Pride för mig mer än bara en fest.

Vi får fira hur mycket som har uppnåtts och samtidigt vägra acceptera att resten inte längre spelar någon roll.

Pride is still a protest.

Dave från Gunderwear

Senast uppdaterad: 18 augusti 2026